Upproret mot makten
Kung Hans fick då efter ett avtal med riksrådet samt med Sten Sture själv väljas till Sveriges kung. Kung Hans tillsatte då flera utländska män till fogdar vilka behandlade de svenska bönderna mycket illa. Detta ledde såklart till starkt missnöje mot kung Hans som ansågs ha svikit sina löften, uppror mot kung Hans blev tillåtet och hans hustru Kristina av Sachen fick lämna tillbaka Stockholmsslott. Sten Sture tog återigen över och så förblev det till hans död 1504 då Svante Nilsson tog över som riksföreståndare. Men kung hans hade inte rent formellt tvingats från tronen och året senare anlände han med både norska och danska riksråd samt en väldig trupp. Detta ledde till Kalmar blodbad där flera borgare och hela sju riksdagsmän blev avrättade. Svante Nilsson fick behålla livet om han erkände Hans som kung alternativ betala en summa pengar varje år i tribut. Svante vägrade båda alternativen och flera år av krig följde.
Svante avled av ett slaganfall 1511 och blev då efterträdd av sin son Sten Svantesson året efter. Denne hamnade i bråk med högt uppsatte ärkebiskop Gustav Trolle och detta ledde till att Trolle fängslades för högmålsbrott.
Kung Kristian styrkor tränger in i Sverige
Danske kungen Kristian den andre tog över tronen efter kung Hans då denne dog 1513. Kristian visade sig vara av det mer stridslystna slaget då han fem år senare tog med sig tusentals soldater över till Sverige med sikte mot Stockholm. Svenskarna vann slaget vid Brännkyrka men två år senare gick Danska styrkor in i Västergötland och vann då slaget vid Åsundens is. Sten Sturesson skadades i benet och avled senare av skadan. Truppen fortsatte sedan norrut och trots att inte svenskarna i ledning av Kristina Nilsdotter gett upp kampen så kröntes Kristian II till kung. När kröningen ägde rum så samlades den svenska adeln för att lyssna på den nya kungens tal. Där fick de höra att genom att de avsatt biskop Trolle begått brottet kätteri. Alla de som skrivit på detta uppror skulle därmed anses vara skyldiga till detta brott där straffet var att de dömdes till döden.
Stockholms blodbad
Detta straff blev sedan känt i historieböckerna som Stockholms blodbad. Den 7-9 november 1520 så utfördes över hundra avrättningar. Dessa grymma avrättningar inleddes på förmiddagen den 8 november med att biskoparna Mattias och Vincent som inte egentligen hade angetts av biskop Trolle men blev trots det de första att avrättas, de blev halshuggna med svärd. Sedan följde ytterligare 15 stycken halshuggningar av adelsmän, borgare och rådmän hängdes mitt på torget. Efter dessa så avrättades adelsmännens tjänstefolk och medhjälpare. Sten Sture den yngres lik grävdes upp och kastades på den enorma bål där alla liken brändes upp på torget. På torget var det stora mängder av blod och lukten av brända lik spred sig över Stockholm stad och närliggande byar. Enligt den tyske officeren Jörgen Homuth så avrättades sammanlagt 82 människor under Stockholms blodbad och stämmer hans siffra så avrättades cirka 20 till 30 stycken människor utöver de som angetts av Biskop Trolle. Hur det gått till förtäljer inte historien.
Kristian Tyrann
Efter denna mycket grymma handling så blev Kristian II kallad för Kristian Tyrann av folket. Den lömske Kristian skrev under tiden avrättningarna pågick ett brev till påve Leo X i Rom där han förklarade att Sturepartiet försökt sätta eld på Stockholms krutförråd och att slottets vakter då blivit så rasande arga att de gått till attack och dödat Sten Stures anhängare. Tyvärr hade då också biskoparna Vincent och Mattias då också dödats i detta hemska tumult som uppstått. En lögn för att rädda sitt eget skinn.
